Hong Kong: Dag nummer 1 och 2

Filippinerna- resan vi inte glömmer ("men vi hade i alla fall tur med vädret")

Kaoshistorian börjar ju redan på förmiddagen när datorrummet är stängt (1) så jag inte kan skriva ut våra biljetter och/eller vägbeskrivning till vårt hostel. Jag använder mitt rumskort för att försöka låsa upp dörren, vilket jag antar leder till att mitt kort blir avmagnetiserat (2) och jag nu inte kan öppna min dörr. Panik! Jag ska åka till Filippinerna om en timme och min väska, pass etc är inlåst på ett rum jag inte kommer in i. De problemen löste sig genom att en snäll vakt öppnade dörren och att datorrummet öppnade en timme senare.

Sanna, Salla och jag är redo att gå mot bussen men ingen av de resterande fyra tjejerna har kommit ner ännu. De ringer när de är 20 min sena och frågar om man behöver något speciellt för biljetten. Referensnummer kanske? (3) Det hade de inte fått, men vi åkte till flygplatsen. Väl på flygplatsen checkar vi in, men då visar det sig att ena tjejen inte har någon biljett (4). Istället för att betala 1700kr tor får hon då betala ca 3000 kr.

Flygresan gick bra har jag för mig, ingenting stort att klaga på. Flygplanet kändes säkert.

När vi landade på flygplatsen i Manila märker vi snabbt att det inte går att använda våra hongkong telefonnr. Det går inte heller jättebra att ringa andra nummer. Vi var tvugna att skiljas åt eftersom att Sanna, Salla och jag bodde på ett annan hostel än de andra tjejerna. Taxiresan i sig är en kaoshistoria (5) eftersom att de tog rejält överpris och första chauffören inte visste hur han skulle göra och han sa dessutom att "that's not a safe place" till tre redan smått skraja tjejer som är i ett främmande land sent på kvällen. Efter mycket om och med kom vi iallafall fram till vårt hostel som får alla stjärnor man kan ge!

Ingången till vårt första hostel där vi hade ett 3-bedsrum.

Vardagsrummet

Inne i duschen

Killarna och svenska tjejen vi planerat att åka till vulkanen och valhajarna med träffade vi på hostelet första kvällen, dagen efter hade de flygbiljetter till Lagaspi- det hade inte vi. (6). Men vi tänkte att vi kunde fixa det tillsammans med de andra tjejerna under dagen. Det är inte lätt när internet inte fungerar eller får kontakt med andra delen av gruppen. Det slutade med att Sanna jag och Salla åkte till Makadi som är en del i Manila för att se oss runt.

Vi började med att ta kort på baksidan av den här, sen såg vi framsidan. Ingen aning om vad det är egentligen.

Några Jeepneys (som minibussar, de åker dock inte förrän de är fullsatta)

Ett torn

I Makati- där vi stannade ett tag eftersom det var mysigt

Min födelsedagstårta/kaffe
Kaffe med brownies och glass
(tack ännu en gång för laktostabletterna!)

Vi var inte lika uppgivna vid fikatillfället som vi var tidigare under dagen, eftersom tjejerna lyckats skicka sms och berättat att de flyttat till vårt hostel för natten. Yay, vi skulle kunna prata med dem. Men det blev ännu bättre, vi lyckades gå in i 2 av dem i ett shoppingcenter, glädjen var total. 2 sekunder senare hör vi hur en informationstant ropar upp amerikanskornas namn och att de ska komma till informationen (de hade tappat bort korenska tjejerna(7)) Vi var samlade allihopa! Vi avslutade Makati-vistelsen med en middag där huvudräkning inte visade sig vara vår grej (8). När vi kom fram till vår stationen på LRT-linjen var det hur många killar som helst som stod och väntade med sina tricycles. Vi stod där en grupp tjejer i en ring omringad av massa skrikande Filippinska killar som visste exakt var vi bodde och hur vi skulle kunna komma dit. Sen tog vi oss en promenad genom "staden" till 7-eleven. Sen var vi nog så trötta man kan vara. Vi bestämde oss hursomhelst för att inte åka till flygplatsen morgonen efter och chansa att det fanns flygbiljetter. Istället skulle vi åka till en strand inte allt för långt borta.

Resten av händelserna som hände innan vi äntligen kom fram till stranden kan summeras upp i några punkter:

"snäll" kvinna försöker "hjälpa" oss att hitta rätt och få rätt hjälp och stiga på rätt buss. Om vi inte varit 7 personer hade jag trott hon hade tänkt kidnappa oss allihopa (med hjälp av hennes manliga chaufför-som hon självklart inte hade smsat om att vi skulle till busstationen)
ditchar kvinnan och mannen, hittar rätt buss.
Tittar på hemska filmer om flygterrorism
Kommer fram till hamnen
Blir påhoppad av en till grupp män som vet var vi ska och bär väskor, kommer med kommentarer som "I'm single" osv...jag bestämde mig för att jag varit gift i några månader för att göra det hela lättare.
Betalar båt. Hittar båt. Män hittar väskor som de bär över till båten. Männen vill ha dricks. Männen får inte dricks.
Vi åker iväg, båten hoppar, det är svenskar som jag försöker att inte tjuvlyssna på.
VI KOMMER FRAM!

Vår väskhög